Jag brukar inte köpa Femina eftersom jag sedan tidigare "fått för mig" att den är trist och tråkig. Normalt sett köper jag antingen Amelia (för att den är billig) eller Elle (för modets skull). Men skam den som ger sig. Visst ville jag provläsa. Omslaget bådade gott. Det var läckert och lockade till vidare läsning. Inte så stökigt som många andra tidskrifter. Men jag blev besviken på innehållet.
Feminanytt kändes fullt av dyra saker. Vem har råd att köpa sådana, tänkte jag. Antagligen de som också har råd att bo i åratal på Ritz i Paris (se Körnika s.6). Reportagen kändes helt ointressanta för mig. Jag visste faktiskt inte ens vem de handlade om, hade aldrig hört namnen tidigare. Uppenbarligen är jag fel målgrupp.
Modeartiklarna var heller inte kul. Jag skulle faktiskt inte vilja ha på mig något av plaggen. De såg tantiga och slätstrukna ut. Inredningen var för mycket 50- och 60-tal, maten så där, och litteraturen handlade mest om depp.
Något jag också reflekterade över var att reportagen inte gick in på djupet. Frågorna som ställdes saknade udd. Resultatet blev en gäsning och ett jaha.
Så tyvärr, Femina, jag kommer inte att fortsätta att läsa era tidskrifter. Jag känner mig ännu för ung och nyfiken.
